Sorry för dålig uppdatering.

Vad har hänt? Jo, det gamla vanliga. Pappa har sårat mig, min pojkvän har tröstat mig och min syster har försvarat mig.

Maten har gått bra vissa dagar men sämre andra. Igår blev det:

• 1½ tekaka med ost
• ½ knäcke
• lite kräm med mjölk
• en halv minipaj (2 små bitar)
• cola light

Imrogon börjar jag skolan, lite blandade känslor men det ska bli skönt. Då kan jag träna regelbundet igen. Vet inte hur lunchen ska gå dock när jag måste sitta med alla. ÅNGEST. ViLL INTE.

Hoppas att livet är snällare mot er.

xoxo

Fetto äckel helvetes bajs mat jag har tryckt i mig idag:

• 2 knäcke med minikeso
• sallad
• typ 4 skedar ris o lite köttfärs
• kitkat
• cashewnötter

Träning:

• gym 30 min
• konditionsmaskin - 350 kalorier förbrända

Går runt som i en dimma. Jag vill, vill, vill, vill ju flytta ihop med honom...det skulle vara så underbart. Han skulle aldrig skrika eller tycka om min syster mer än mig som pappa gör. Inget ont mot henne, hon är mer perfekt, snäll och underbar än man kan föreställa sig och jag älskar henne SÅ SÅ SÅ. Men hon är pappas favorit, hon kan handskas med honom som ingen annan kan. Jag beundrar henne verkligen, hon är fantastisk.

Maten vill jag knappt kommentera, värdelös och FET det är 2 ord som beskriver mig utmärkt. Ska bli skönt att börja skolan nästa vecka, då får jag lite lite mer koll även om alla kommer att kommentera...varför måste folk lägga sig i? Jag får väl fan svälta ihjäl om jag vill. Förresten så kommer det aldrig att hända för jag kan tydligen inte ens klara av det...

Jag borde få vara lycklig! Jag borde verkligen det, alla ni med någon typ av ätstörning/självhat borde få vara det!!

Jag är fast. Fast i ett jävla liv jag inte vågar ta mig ut ur. Något helt fantastiskt och underbart hände mig idag men jag vågar inte ta steget. Eller jag vågar OCH VILL ta steget men jag kan inte möta konsekvenserna, dom skrämmer livet ur mig och ger mig en sådan ångest att jag bara brister ut i storgråt och panikattacker när jag tänker på det. Jag önskar att jag var fri, fri att bestämma själv.

Första gången jag hade en "crush" förstörde dom det.

Första gången jag blev förälskad förstörde dom det.

Första gången jag blev riktigt kär förstörde dom det.

Första gången jag verkligen hade en dröm förstörde dom det. Precis som andra, tredje, fjärde....och hundratolfte gånen.

Första gången jag var riktigt bra på någonting förstörde dom det.

Första gången jag skulle sprudla av lycka förstörde dom det.

Första gången jag blev smal förstörde dom det.

Så hur ska jag nu våga flytta ut för första gången, när jag vet att dom kommer att förstöra det också????

Världen står öppen för att ta emot mig med öppna armar men jag är för värdelös för att ta chansen. Jag är för rädd för att misslyckas och göra alla besvikna. Jag hatar mig själv men jag för jävla äcklig, fet, värdelös, misslyckad och totalt sämst för att ens klara av att ändra mig själv. Hur kan någon älska mig överhuvudtaget?!

Vet att det är sjukt tråkigt att läsa mina inlägg utan bilder men har upptäckt att jag bara får ha max 100 bilder laddade här :S dåligt för min del egentligen för jag älskar bilder och tycker verkligen att "en bild säger mer än tusen ord" så jag har funderat på att använda dom till max och sedan börja ta bort från gamla inlägg (fast jag inte vill "förstöra dom") eller byta blogg kanske...?

Har funderat på det ett tag och blev inspirerad av en av mina favorit bloggare pam. (Hoppas att det var okej att jag länkade/skrev här annars får du säga till!!). Hon är grym på att skriva och jag läser den varje dag.

Dagen för övrigt har varit katastrofal! Jag var hemma med familjen och blev tvungen att äta som dom och jag skäms för att skriva ner det här.

Imorgon är det skärpning igen. Jag har 9 kg kvar ner till min drömvikt (började på 12 kg för mycket) och jag SKA lyckas. Fast nu när jag tänker efter så vill jag väga 45 kg istället so make that 12 kg fortfarande. Men det spelar ingen roll, jag ska ner oavsett hur många kilo. Och jag har aldrig varit så här motiverad. Jag blir lika förundrad varje gång över hur bra min kropp klarar sig utan mat, nästan stolt! Jag ska besegra mitt äckel fett!

Har precis kommit hem från dagens 2 "kalas". Det var stora händelser på gång och fram till klockan 15 ungefär åt jag ingenting. Sedan gick det inte längre utan folk packade typ på mig mat trots att jag sa att jag inte var hungrig. Där blev det:

• 3 små bitar paj
• lite kyckling
• 2 oliver
• 2 räckor
• 1 glas cider (alkoholfritt)

Alla började kommentera och jag var tvungen att äta lite. Vid kalas två blev det dock ångest och då blev det:

• 2 små bitar paj
• små melonbitar
• 2 små brödbitar
• 1 köttulle
• 1 tårtbit
• 1 glass
• lite gurka
• kaffe
• pepsi max

Usch jag känner mig så äcklig. Som ett stort berg av fett.

Jag har upptäckt att jag verkligen till min stora skräck "supress feelings with food". När något jobbigt händer har jag inte längre kontroll utan vill bara gråta och får en stor klump i halsen och för att undvika det så äter jag. Och jag hatar det. Jag tror att jag gör så för att jag är så trött på att gråta. Jag gråter i princip nästan varje dag och jag orkar inte längre. Inte flera gånger om dagen iaf. Speciellt inte inför folk heller, aldrig! Därför så sväljer jag väl ner gråten eller något med mat jag vet inte. Skäms för det, det gör jag dock, som fan. Jag skäms så mycket att jag önskar att jag inte fanns.

Faaaaaaaaaan jag har precis hetsat mcdonalds pommes frites...jag mår inte bra. Jag är ett nervvrak och min pappa har bråkat med mig hela dagen. Han har bråkat med alla och jag klarar inte skrik. Jag är inte stark nog längre, inte för något, jag klarar ingenting!

Jag kände mig så värdelös, jag tänkte inte utan munnen bara öppnades och dom bara gick in. Nu gör magen såååå ont och jag är illamående.

Jag orkar inte mer, jag borde egentligen sitta och plugga!! Jag har tenta imorgon och jag kan inte koncentrera mig, jag vill inte mer...snälla ta mig härifrån!!

Pappa: Jag ska äta lunch, klockan är 13.30 ska inte du ha?

Jag: Nej tack, jag är inte hungrig. Jag åt frukost för inte så länge sen.

Pappa: Smaka lite. Du kan äta utan bröd (här går det 2 sekunder innan jag hinner svara så säger han:) Hör du vad jag säger eller?

Jag: Jag vill inte ha mat (tittar upp från det jag gör)

Pappa: Åt helvete med det då! Lika bra!

 Så tittar jag ner igen utan att säga något och han bara sitter där och äter framför mig.

Det värsta är att när sånt här händer (väldigt ofta) startar jag ett självförakt och undrar hela tiden va fan det är jag har gjort fel som gör att han skriker för i 99% av fallen är det helt utan anledning. Tack pappa, du gör mitt dagliga liv så mycket enklare (NOT).

Mat idag:

• 1 banan
• 4 knäckemackor, 1 ägg, 1 tomat, lite gurka (enformigt eller vaddå?)
• en liten kyckling bit, 2 små (!) potatisklyftor och en liten bit rött kött

Dryck:

• Te + vatten

Träning:

• 30 min gymmet
• 30 min kondition där förbränningen låg på 320 kalorier

Idag har jag även köpt minikeso. Det är så sjukt bra, räknade ut att det är typ mindre än 1kcal/gram i det så det borde inte vara sån fara. Ska byta ut det mot ägget imorgon, gillar egentligen inte ens ägg men det är en bra källa för proteiner, även om äggulan innehåller fett behöver man inte alltid äta upp hela den biten.  

Mat/Dryck:

• Frukost/lunch: 3 knäckemackor, 1 tomat, lite gurka och 1 ägg
• Te
• Vatten

Övrigt som jag SKÄMS ÖVER:

• 3 godisbitar
• 2 bitar naturgodis
• 1 liten glass
• 2 smördegskakor

Träning:

• Ben + mage 30 min
• Konditionsträning 40 min där maskinen visade 437 förbrännda kalorier
• Promenad 20 min

Mår så sjuuuuuuukt illa över sockerintaget idag men jag hoppas att träningen fick bort lite av det iaf...det enda jag egentligen ville ha var glassen. Fetto äckel jag är.

Ska på mycket viktiga händelser på lördag och köpte för ett tag sen en klänning, en storlek för liten, för att ha på mig då. Satte på mig den direkt efter äckel godisätandet idag och nu kunde jag dra igen dragkedjan i alla fall jämfört med när jag köpte den.

Nästa mål: den ska sitta löst.