Folk ser mig typ som "duktig flicka" "ambitiös" min pojkvän kallar mig "liten och söt". VA I HELVETE...ibland känns allt det där så falskt!

Som att jag på något sätt är bra så länge jag inte är duktigare än honom, så länge jag inte konkurrerar med honom. Så har jag känt flera gånger men jag är VERKLIGEN INGEN MÄNNISKA SOM PRATAR KÄNSLOR. Jag kan inte säga vad jag känner, tycker eller tänker till honom när det kommer till jobbiga saker.

Jag gör det bara inte, allt ska vara perfekt och jag får inte klaga på något. Mina känslor går ut över mig själv. Jag vet inte ens hur man gör när man ska "prata". I don't do feelings liksom. Och jag hatar det, blir så arg på mig själv för att jag egentligen är så arg inombords men inte alls vågar/kan säga vad jag egentligen vill säga...

Åh vad ja längtar till tisdag, då är min dödliga tenta över och jag kan börja tokbanta igen. Jag vill dit, jag vill få ta ut min ilska över något...

Yep. idag har det börjat, jag har sjukt mycket att göra så det blir inte lika bra, varken när det gäller träning eller maten som förut, men GODISFÖRBUD och därmed basta. Det ska gå ner långsiktigt, 2 kg i mars, helst. April blir det hårdare tag för då har jag mer tid.

Matintag

• 3 knäcke m keso o tomat
• sallad
• 1 kalkonmacka m keso o soltorkade tomater
• ris o pumpagryta

Ut

• 30 min promenad