Så sjukt mycket ångest just nu. Jag kvävs, får ingen luft. Bara gråter och gråter.

Ångest, bara lämna mig snälla.

Min pojkvän brukar alltid säga att ingeting "bara löser sig" om man inte själv gör något åt saken. Tar tag i problemet. Och ja han har så rätt. Mitt liv är detsamma: omtentor, agressive far, FET FET FET FETARE FETAST (gratulera mig snälla jag kommer inte in i mina jeans längre...) och en pojkvän som numera är så sjukt besviken och ledsen på mig.

Men så har jag ju dock min underbara mamma och syster som jag älskar mest av allt i hela världen. Jag är lyckligt lottad, finns många som inte ens har det...

Så jag blev inte lämnad, då är jag glad. Jag är så lycklig med honom.

Förvånas dock över vilka idioter det finns här i världen. Shit vad jag har fått stå ut med elaka tjejer! Elaka tjejer med konstigt synsätt på världen...jag är så glad för de få riktiga vänner jag har för man har nog inte så många här i världen. Det värsta är bara när man tror att man är så bra vän med någon och så PANG bara så blir dom elaka, taskiga, "back stabbing" och bara knäppa. Nej det ska inte få ta min energi, jag ska satsa på viktnedgång samt att få vara lycklig med min pojkvän och med min familj, för på det sättet är jag verkligen lyckligt lottad.

Snälla snälla snälla snälla snälla lämna mig inte. Jag ber dig, gå inte ifrån mig. Jag lovar att bli smal, bli perfekt, vara snäll och göra precis vad du vill (förutom just det där du ber mig om, men jag kan bara inte). Men snälla gå inte. Jag har aldrig gråtit så här mycket under de senaste dagarna. Lämna mig bara inte. Lämna mig inte. Snälla stanna. Jag älskar ju dig, mitt hjärta kan inte andas utan dig.

Jag faller ihop till tiotusentals bitar...

Har inte skrivit på JÄÄÄTTE länge men jag har gått igenom så mycket. Väldigt mycket. Men det spelar ingen roll, jag är tillbaka på rura ett men det är mitt eget fel.

Jag har saknat bloggen, den hjälpte mig att tappa kilon faktiskt. Sist jag kämpade lyckades jag komma ner till 53 kg men det var inte bra nog. Ideal vikten ligger på 47,5 och skam den som ger sig!

Vet inte vad jag väger just nu, borde ligga runt 58kg (skäms).

Imorgon efter jobbet ska jag köpa mitt träningskort (hopefully, beroende på hur man kan betala). Jag ska även promenera fram och tillbaka till jobbet.

Vad fick mig att komma tillbaka?? Hm, kanske att jag inte kommer i mina jeans längre eller kanske det att min pojkvän tycker att jag är tjock...