Jag är så dålig, jag är så fet.

Kladdkaka, mazarin, ris o wok, macka, frukt och spenat.

Jag vill inte prata om det. Det är mitt eget fel, inget eller ingen att klandra den här gången.

Ingen frukost. Duktigt!

Så då har jag skrivit min tenta. Det började jätte bra ända till slutet då jag totalt hade missuppfattat skrivtiden så när det var 20 min kvar hade jag 5 riktigt långa frågor kvar med massor av poäng... Det var riktigt orättvisst! Om jag misslyckas är det bara inte rätt, jag kunde allt, jag hade pluggat! Jag kunde ha skrivit så mycket bättre...Värdelöst, och jag som gick upp ett helt jävla kilo bara för det här. Åh, jag blev så arg på mig själv att jag inte kunde motstå tårarna som rann när jag satte mig på bussen hem. 

Så hursomhelt, tillbaka till 55 kg nu. SUCK. Men från och med imorgon ska jag skärpa mig igen, neråt ska det! Ikväll måste jag "tenta-fira" med klassen dvs. stuff myself with a ridicolous amount of food - varför måste all socialisering baseras på mat?!

...gör att jag ska sova nu. Hjärnan känns som en mjuk och rörig kräm. Kroppen är en stor, fet och äcklig klump av dallrande gele. Magen gör så ont och svider så mycket. Förstoppad igen.

Sjukt deppig på sista tiden, jag vet, men det är här jag skriver av mig och ventilerar.

Pappa är hemma igen för övrigt och han är redan tillbaka på sitt piss humör. Stackars mamma. Och dumma mig som är för feg, van och svag för att göra något.

Ingen uppdatering igår, sorry!

Men jag har ingen tid till någonting! Sitter och pluggart nonstop och när jag inte pluggar har jag panik över att jag inte pluggar, ångest, ångest, ångest - it's killing me! Allting känns ändå rörigt och som en stor gröt-soppa i huvudet...

Ätit som ett vildsvin har jag gjort idag också, JA. Igår var lite bättre kyckling, macka och en banan. Men idag: viktväktarlasagne, macka, GODIS(naturgodis och choklad) och frukt. Fetto! Givetvis ingen träning heller. Jag bara sitter på stolen och läser och läser till jag inte kan läsa ett ord till och bröjar riva av mig själv håret. (En sjuk grej jag gör, vet inte varför men jag drar alltid bort de hårstrån jag inte gillar från mitt hår...) 

Bara 2 dagar kvar nu, sen blir det ner med vikten igen.

Jag längtar och längtar...

Kram på er och tack för alla söta kommentarer! Hoppas att eran kväll är bättre än min för jag ska gå och sätta min feta häck på en stol igen - och bli ännu fetare - och plugga.

Jag har precis kommit på vad lycka är...lycka är, att slippa behöva känna något.

Jag är så glad att jag har min pojkvän annars hade jag varit så ensam.

Min bästa kompis flyttade.

Mina närmaste kompisar flyttade allihopa.

Mina klasskamrater har svikit mig och dom två närmaste vänner jag hade i min klass bytte inriktning.

Jag har ingen att vara med längre, bara min pojkvän. Det känns verkligen ensamt. Okej, jag är inte så jäääätte intresserad av att vara "bästis" med folk i min klass men jag har ändå försökt. Jag är trevlig och snäll och ger mycket men får inte ett skit tillbaka. Jag är så trött på er allihop!

Jag hoppas verkligen att jag också kan byta till nästa termin..och att jag trivs där givetvis. Men jag vågar aldrig hoppas på för mycket, jag blir ALLTID bara besviken i slutändan då.

Jag skäms för att skriva vad jag har ätit. Jag har gjort mig själv besviken. Pluggandet gick väl sådär iaf, säkert typ 8 timmar och under dessa timmar åt jag. Åh jag längtar till onsdag för då kommer jag sluta äta så här, få kontroll igen. Nu måste jag äta för jag måste verkligen klara min tenta! Jag hatar tentor och jag hatar skolan, blä!

En sak skrämde mig häromdagen, jag brukar kalla mig själv "tjockis" och min pojkvän brukar säga ifrån och säga "näää, säg inte så. så är det inte bla, bla, bla..." men vet ni vad han sa om sig själv häromdagen? Han kallade sig för "tjockis"! Va fan?! Jag skojar inte, han är känd för sin kropp han tävlar i fitness liksom! Varför säger han så? Jag blev arg och sa att han skulle sluta! Kände direkt att det var mitt fel och fick ett stygn i hjärtat av dåligt samvete.

Varför ska allting vara så jobbigt, svårt och omöjligt? Allt jag vill är ju bara att vara smal. När jag väl väger 47,5 då kan jag nog sluta kalla mig själv för tjockis. Men då, och endast då!

Jag är bara så rädd för hur många jag skadar på vägen...

Jag är en hemsk människa.