JAG ÄR SÅ ARG PÅ MIG SJÄLV!!! Har sån otrolig megaångest just nu..

för att för 10 min sen såg mitt intag ut såhär:

• 1 wrap med sallad, hoummus och lite bulgur
• Ris med grönsaksgryta

Men VAD HÄNDE SEN?!?!??!!??!? JOOOOOO, 4 KAKOR SENARE OCH ÅNGER ÅNGER ÅNGER. Fy vad dålig jag är!

Intag:

• 2 knäckemackor med ost
• En halv baguett med kyckling + ketchup + gurka
• te

Måste börja träna men har vart sjuk i en vecka och går nu nyligen på antibiotika...åh jag vill bli smal. NU. 

Så han bad om ursäkt för det där igår och idag har han varit min prins  

Pappa är fortfarande inte snäll dock. Om bara det skulle ändra sig så skulle jag vara så glad just nu...hoppas och önskar...

Dagens in:

• 2 knäcke med keso + tomatskivor
• asiatisk wok

...är "att du måste börjar träna, det är därför jag inte vill vara med dig längre".

Och det svara han när jag frågar honom vad han önskar sig på vår årsdag...

Vad gör jag? Jo säger att det är jag som överreagerar för att jag inte vågar konfrotera folk. Jag kan aldrig uttrycka mina känslor. Och en liten del av mig dog verkligen ikväll. det var ett tag sedan jag blev så djupt, djupt sårad.

för övrigt skiter mina vänner i mig och min far bråkar, men det är inte hans fel egentligen det är Ks fel, äckliga människa jag hoppas att hon lider i all evighet och försvinner ut ur vårt liv.

Stackars min kära mamma, jag som älskar henne över allt annat på jorden.

För en gång skull: F*CK OFF! Nu jävlar ska jag visa dig vad du gör mot mig.

Nu ska jag sluta äta, för en gång skull inte för att jag just nu bekymrar mig över min vikt utan för att visa dig vad du gör mot mig. Jag ska fan bli så smal att du måste komma och hämta på psyket för det du gör mot mig.

Jag vet att det inte är ditt fel, jag vet att det är den feta kärringens fel som vägrar att försvinna men ändå. Stå på dig för fan, jag behöver dig nu. Nu mer än aldrig.

Det värst som finns är att känna sig ensam. När man har familj, vänner (iaf på ytan) och pojkvän men ändå är man så jäkla ensam att man nästan krävs.

Idag har jag pluggat 7 timmar och ätit både mat, chips och choklad. Äckel. Jag förtjänar att vara ensam.

Alla vänner jag någonsin haft har svikit mig. (Buhu - i deserve it).

Jag har hetsats.

Låt oss aldrig prata om det här igen. Den här kvällen igen.

Jag vill bara skriva och påminna mig själv - var det verkligen värt det? Helvete heller. Skärpning, jag är så mycket bättre än det här.

Idag var jag och köpte nutrilette bars med min pojkvän. Han klagade inte alls, inte ett ord. Bara sådär. Han letade till och med upp dom åt mig. Yes, vilken härlig känsla.

"Fr.o.m. imorgon ska jag träna varje dag" säger jag.

"Vah? Varje dag? Det låter ju lite orealistisk" svarar han.

Hetsade precis (hatar att jag inte hanterar relationen mat - känslor), nästan ett paket riskakor - 400 kcal?? FETTO!!!!!!!

Nej nu ska jag gå tillbaka i gamla goda vanor. Gymmet imorgon, det blir det definitivt.

Och hej å hå vad folk ska säga att jag har blivit smal igen, det längtar jag efter!